Telefonsamtalet är lite av en dimma..

När marcus kom hem och jag sa att han skulle få skena frågade han va doktorn sa.

"Sa?? Jag vet inte" att han ska ha skena, så annat visste jag inte, jag hörde inte, lyssna inte, tog inte in det, Ordet skena bara ekade i huvet på mej.

Dagen efter, mellan gråtattackerna ringde jag upp o sa som det var, att jag inte hörde vad han sa.

De flesta föräldrar brukar reagera så sa han, jag hörde till de flesta.

Vi fick en tid veckan efter.

Så dagen kom och jag höll så hårt i lillebror, varenda lediga sekund var han i min famn, som att jag skulle krama ur de sissta ur han, Som att han inte skulle följa med hem???

Jag var så rädd att vi skulle mista närheten, att jag skulle få hålla i ett fyrkantigt hårt paket, att bebismyset inte skulle existera utan bara en hård stel bebis.Tänk va man spelar upp sej, föreställer sej och inbillar sej saker.

Att "lägga in" han i skenan gick fort, nån minut.

Sen fick vi åka hem med våran prins, Våran lillebror som kommer bli helt återställd.

Snart 1 månad gammal och snart haft skenan 1 vecka.Han kan!!!

Mamman bör oxå landa snart, men med en förlossning, dethär beskedet och resor till gävle och allt omkring så känner jag fortfarande att jag inte tagit igen mej.

Vintern och mörkret gör nog sitt till oxå, men snart så, vi är på rätt väg.

2012:

4 Januari: Första besöket hos henrik i gävle, undersökning och UL

5 Januari: Får veta att det blir skena.

10 Januari: Andra besöket i gävle, Lillebror läggs i skenan, mammans hjärta brister.

18 Januari: Tredje besöket i Gävle, Skenan ska tas av för bad (av personal på sjukhuset), skenan på efter.

Januari V.10: Första besöket och bad på Hudiksvalls sjukhus

Februari V.11: Andra besöket och bad på Hudiksvalls sjukhus.

Februari V.12: Tredje besöket och bad på hudiksvalls sjukhus

Februari V.13: Fjärde (sissta?) besöket i hudiksvall

Mars V.14: Återbesök Gävle hos Henrik.Undersökning och Ultraljud görs.Om UL ser bra ut slipper vi skenan och får ett

                par slags Hårda byxor som gör att han fortfarande ligger i grodställning men vi får själva ta av dom vid bad, blöjbyte osv eftersom dessa sitter utanpå kläder-LYCKA.

OM inte UL visar bra resultat-6 veckor till med Von rosenskenan.

Jag tycker nog det allra tråkigaste med allt dethär är att vi inte får bada lillebror själv, han verkligen ÄLSKAR att bada men det sköts av utbildad personal.

Huvudsaken i allt detta är att han inte lider av det, han verkar inta ha nå besvär av skenan alls utan är ganska nöjd ändå.

Visst blir det lite extra bök att byra blöja då nr 2 hamnar inunder skenan oxå, lite trängre i bilstol och vagn men än går det me de sakerna vi har som tur är.

Alla små söte kläder i 56 är bara att glömma att ha nu.

Här kör vi 62-68, annars får inte benen plats.

Här är en bild på skenan:

http://googel.se

Och här en bild med ett barn i (inte mitt barn dock)

http://shalgrenska.se

Ni vet den där känslan, när man blir så rädd att man tappar andan, man blir så ledsen att de känns som hjärtat går sönder..Sådär när benen blir som överkokt spagetti och all syre försvinner.

Så känndes det..Och då var det ändå inget hemskt besked egentligen, jag tar de från början:

Lillprinsen, jag o pappan var på återbesök på bb för PKU testet när han var 3 dagar, ni som har egna barn vet att när doktorn gör sin "besiktning" av barnet drar och trycker dom i benen på barnen-detta ser ju så oskönt ut.

Hur som tyckte man att man kännde ett litet klickande ljud,

Eftersom vi födde på ett mindre sjukhus i hudiksvall fanns där inga barnortopeder så remiss skickades till gävle.

Väntan på tid....Fick tid....

4 Januari var vi dit och jag var så nervös att jag skakade.

Läkaren vi träffade, Henrik.Kände på benen/höfterna på detdär osköna viset och konstaterade att han iinte kännde något så till 95% slipper vi skenan!!!!

Åhh va lycklig jag vart.

Men eftersom vi är två läkare som hört olika skickar jag er på ett ultraljud, bara utifall, sa han.

Ja men hallå, 5%!! Vi slipper ju tänkte vi.

Ultraljudet gjordes och vi åkte hem, lyckliga.

Dagen efter ringer Henrik (klart, han ska bekräfta att vi inte ska ha skena) och berättar att ultraljudet visade att det var en liten instabilitet i höften, inte mycke men så pass att han vill att lillebror ska ligga i grodställning, i sk "Von rosenskena" 6-12 veckor.

Och precis där försvann både syre och ben..

Såhär 2 veckor efteråt kan jag känna att det var inte alls så hemskt som de känndes då.

Det finns föräldrar som får betydligt värre svar på prover som deras barn tagit.

Men ändå-Man måste få vara ledsen, och det var jag.

I två dagar känndes det som jag bra grät och livet känndes rent sagt skit!!

Jag som denna gång ska vara hemma o mamma ledig och bara njuta.

Hur blir det med det nu??en fyrkantig bebis som tar mer tid och en 4 åring som redan tycker mamma är för mycket med lillebror phuuu....

Vi får en tid för att få skenan veckan efter...

Fortsättning följer...